Det pågår och har pågått en stor diskussion angående skolan och barn med npf diagnoser. Denna diskussion är viktig, och alla har rätt till hjälp och stöd i skolan. Däremot tycker jag nog att detta inte slutar när en slutar att vara barn. När man hör diskussionen angående vuxna med npf diagnoser talas det ofta om jobb och anpassningar i arbete. Här har vi missat att det finns en hel del vuxna med npf diagnoser som fortsätter vidare från gymnasiet upp till högskola/universitet. Dessa räknas inte som barn längre, och på grund av bristande stöd och hjälp i grundskola/gymnasiet är det inte många som når vidare upp till en högre studienivå. Dessa vuxna glöms bort i de stora diskussionerna. För att de är vuxna som fortfarande går i skolan, och dessa vuxna har också rätt till stöd och hjälp. Fast det är inte helt säkert att de får det.