Jag kanske kan skriva om rädslan som ångesten gav
den där starka paniken som försvårade mina andetag
meningarna andra sa som hjärnan inte kunde hålla kvar
jag var inte dum, men kunde bara känna skräckens lag
Den om att fly eller den om att stå kvar
Jag ville röra på mig men kroppen tänkte inte samma sak
den stod still helt orörlig och inget ljud kom ut
När ord väl var vid min mun, hördes paniken i mitt ljud
Om orden var på plats var tårarna där med dem
kroppen blev rörlig, men sprang iväg oförskämt
Med dunkande huvudvärk kände jag mig allt mera nedstämd
och panikångesten blev där och då platsbestämd
0 kommentar(er)
