Igår kände jag en stark frustation, blev arg på mobilen, rasande arg över ett dumt spel i mobilen. Egentligen är jag inte en person som har lätt till ilska. Inte heller är jag en person som brukar spela spel, varken på mobilen eller i övrigt. Men igår blev jag så arg att jag höll på att slänga iväg telefonen. Den hade definitivt gått sönder. Det är i den stunden min hjärna nästan skriker nej till min kropp. Istället för att kasta iväg mobilen så att den går sönder stannar jag upp mitt i min ilska. Detta är inte lätt. Från andra har jag hört att de inte ens märkt vad som har hänt förrän efter kastet, efter att deras ilska minskat lite grann. Men där och då stelnar hela min kropp, jag är dock fortfarande arg. Hemskt gärna vill jag spela det där dumma spelet, men inser att om det skapar ilska och frustration hos mig bör jag radera det från mobilen. Att bara titta på mobilen och hålla i den ökade min frustration. Någonstans inom mig finns det däremot ett förnuft, som gör att jag inte klarar av att bortse från vissa saker. Exempelvis mina värderingar. För att förhindra mig själv från att råka kasta sönder min mobil stängde jag helt enkelt av den och gömde undan den för mig själv. Av någon anledning bestämde jag mig där och då att inte ta fram mobilen förrän jag slutat känna ilskan. Ta bort spelet motvilligt när jag väl ska starta den igen är också någonting som jag har bestämt. Det är logiskt för mig eftersom jag behöver ha en fungerande mobil, och har inte råd att köpa en ny. Hur jag lyckades avbryta mitt agerande mitt i en stark känsla hade jag velat kunna förklara. Självklart behövs det mer än att vara förnuftig för att klara detta. De flesta av oss förstår att det är onödigt dumt att kasta iväg telefonen bara för att man blev arg över ett spel. Trots detta har många svårt att hindra sig själva från att göra just detta. Tyvärr har jag inga tips att ge här. Jag kan bara dela min egen erfarenhet.
0 kommentar(er)
