6 Oktober 2023 - 08:53
Om flera personer var medvetna om hur de uttryckte sig, exempelvis lärare i skolor, då skulle man kunna minska utanförskapet som många känner. Mitt egna exempel är från universitetet, där läraren står och pratar om hur vi människor fungerar och att alla fungerar precis på samma sätt, hen erkänner att det finns undantag, men påstår att dessa är så få att vi inte kommer gå in på det. Att vi hade tre av dessa undantag i klassrummet var inget som verkade noteras särskilt starkt av denne lärare. Att som lärare välja att ignorera dessa "få undantag", även när de finns med i klassrummet, och utgå från att precis alla där ska fungera på ett sätt för att det står så i en bok, det är för mig obegripligt. Av någon anledning trodde jag att förståelsen för allas individualitet och olika sätt att vara skulle vara mer accepterat på en högre studienivå. Det visar sig att det är totalt tvärtom.
Alla som tillhör gruppen undantag, vi är inte så få längre att jag skulle vilja säga att vi är undantag längre. Det finns många med npf, samt att den sociala kompetensen hos allmän befolkning minskat avsevärt med anledning av att de flesta av oss sitter fast framför en skärm. Telefon eller dator, och märker inte världen runtomkring oss. Är vi verkligen undantag, eller är det ett gammalmodigt sätt att se på världen?
0 kommentar(er)
