Att man är medveten om sina svårigheter, särskilt när man har en funktionsnedsättning som bland annat ADHD eller autism, så anses medvetenheten ofta vara någonting positivt. Att man har lärt sig vad man har svårt med och då också kan komma med egna lösningar som omgivningen kan hjälpa till med. Det är däremot inte alltid någonting positivt utifrån individen, som ofta har behövt gått igenom svårigheter ensam, utan hjälp eller stöd. För att själv ha kommit till insikt om en svårighet för att sedan försöka lösa den på egen hand. De positiva berömmet från omgivningen kommer mer än ofta till dem som klarat sig igenom sina svårigheter helt själv. Skulle det sedan vara så att personen uttrycker ett behov av hjälp eller stöd som omgivningen kan ge, finns det en risk att det inte ges. Eftersom att man då har klarat sig själv så bra hittills kan en del anse att behovet personen uttrycker sig behöva inte alls är nödvändigt. Det kan kännas väldigt ensamt att bära detta med sig genom hela livet. Omgivningen behöver lära sig ha förståelse för alla med någon form av funktionsnedsättning. Inte förståelse för vad svårigheterna är, utan förståelse för hur detta påverkar personen som har dem.
0 kommentar(er)
